Svensk ordbok 2009, webbversion
sparka u
´
t
verb
sparkade sparkat
spark·ar
●
tvinga att försvinna
hans sambo sparkade ut honom förra veckan och nu har han ingenstans att bo
sparka ut ngn
sedan 1824
Subst.:
vbid1-890681
utsparkande
,
vbid2-890681
utsparkning